Humlegården på Östermalm är ett positivt exempel på hur en park samverkar med omgivande bebyggelse, och med offentliga byggnader i parken.
Urban växtlighet är växtlighet i staden, på stadens och människornas villkor. Det är ett mer ändamålsenligt begrepp än det oklara begreppet "grönområde".
Urban växtlighet kan till exempel bestå av parker, planteringar, koloniträdgårdar, och stadsodling. Den ska skiljas från impediment. Impediment är bevuxna ytor som inte tillför några ekologiska, ekonomiska eller sociala värden. Urban grönska är inte heller detsamma som natur.
Hus i park är en bebyggelsestruktur som antingen kan vara positiv eller negativ för urbaniteten. En offentlig byggnad i en park (t ex Kungliga Biblioteket) ökar rekreationsvärdet både för byggnaden och för parken. Ett bostadshus i en park skapar däremot en halvoffentlig yta, där varken besökare eller boende känner sig välkomna.
Fördelar
Centralbadsparken på Norrmalm är en välfungerande park på liten yta.
- Binder jord: minskar därmed partikelhalten och erosionen
- Dämpar buller
- Dämpar blåst
- Förhöjer den estetiska upplevelsen
- Utjämnar luftfuktigheten; suger upp delar av nederbörden, och utsöndrar fukt vid torka
- Lövfällande träd ger skugga under sommaren, men släpper fram solen på vintern.
- Ökar den biologiska mångfalden, genom att vara biotop åt djur, växter och svampar
- Delar in gaturummet i mindre enheter med mer mänsklig skala, t ex träd längs en boulevard
- Koloniträdgårdar ger ett rekreationsvärde
Problem
- Växtlighet tar upp yta. Stora ytor av växtlighet gör staden glesare, och ökar transportbehovet.
- Lövfällande växter är nakna under vinterhalvåret. Dock är det under vinterhalvåret som solen behövs mest.
- Greenwashing; kan ge falskt intryck av miljövänlighet
- Allergier
- Underhållskostnader
- Fallna löv stör trafik, och behöver röjas undan; träd bidrar även med annan typ av nedskräpning, t ex avföring från insekter och fåglar
- Växtlighet kan utgöra en barriär som förlänger gång- och transportvägar
- Vandalisering
- Skymd sikt minskar trafiksäkerheten och tryggheten, och uppmuntrar till brottslighet och antisocialt beteende
Grönska och trivsam stad; orsak och verkan?
Grönska i staden är en indikator på vissa positiva faktorer:
- Ren luft; annars hade växterna dött
- Låg brottslighet; annars hade växterna vandaliserats
- Antalet hemlösa är litet eller måttligt; i städer där hemlösheten når extrema nivåer, bebyggs parker och naturområden av kåkstäder
- Vilja hos markägare och politiker att investera i området
Det kan vara svårt att veta vad som är orsak och verkan. Det finns risk för ett bakvänt resonemang (jämför begreppet cargokult) där man tillför grönska (verkan) för att rena luften, minska brottsligheten och öka investeringsviljan (orsakerna).
Exempel
- Stadsparker
- Grönska längs gator och på torg; träd och rabatter
- Blomlådor, krukor, och andra lösa planteringar
- Naturliga strandområden
- Gräsbevuxna banvallar (se spårtrafik)
- Innergårdar
- Takterrasser
- Gräsmattor för friluftsliv
- Gröna väggar
- Gröna tak[1]
Träd
Tallar är vintergröna, och kan dominera även över höga byggnader.
Stockholms stad om ekosystemtjänster från träd Barrträd är gröna året om, och ställer inte till problem med fallande löv.
Koloniområden
Koloniområden bör vara öppna för gångpassage, så att växternas prakt kan bli en tillgång för allmänheten.
Grönska i väderskyddade rum
En avsats på T-Centralen, som är lämplig för en växtodling.
Sveriges klimat begränsar växtligheten. Men inomhus och under jord är inte kylan någon begränsning. Dock behövs jord, bevattning, och belysning. Inomhusluft är ofta torr, och kan fuktas naturligt av växter.
Cityterminalen, och Oasen på Stockholms Centralstation, är föredömen.
I tunnelbanan finns möjlighet att odla växter, särskilt på lufttäta stationer under jord.
Det finns andra tunnlar i Stockholmsregionen, bl a Södra tunneln, som skulle passa för väderskyddad grönska.
Se The Lowline för en idé om underjordisk grönska i New York.