"Grönområde" är ett begrepp som ofta används i fysisk planering. Begreppet är otydligt och missvisande, av flera skäl.
Ett problem med sammansättningar med ord som "grön", "natur" eller "miljö" är att det utgör gröntvätt (engelska greenwashing); d v s en falsk antydan om att något är ekologiskt. Se vidare Yimbys krönika "Naturguden": http://www.yimby.se/2013/03/naturguden_1412.html
Begreppet "grönområde" säger inget om ett områdes ekologiska, ekonomiska, sociala eller kulturella värde. Därför är det lämpligt att dela in dessa områden i kategorier:
- Orörd natur: Sällsynt i Sverige. I Stockholmsregionen är det bara Tyresta och några skärgårdskobbar som är orörda.
- Naturområde: Självbärande, naturligt ekosystem där begränsad mänsklig påverkan förekommer. Huvuddelen av Sveriges och Stockholms läns naturområden utgörs av produktionsskog.
- Jordbruk: Produktivt kulturlandskap med skiftande biologisk mångfald. Jordbruksmark kan vara antingen monokulturell (konventionell sädesåker) eller innehålla betydligt fler arter än omgivande natur (mulbetad äng).
- Urban grönska: Växtlighet på människans och stadens villkor, t ex stadsparker, sportfält, odlingar, och koloniområden.
- Impediment: Platser som har växtlighet, men varken ekologiska, sociala eller ekonomiska värden, t ex gräs i en motorvägsrondell, eller slyåkrar mellan hus.
Kritik mot urbanismen handlar ofta om oro för att naturområden eller andra "grönområden" ska försvinna.