FANDOM


800px-Malmskillnadsgatan 2010

Malmskillnadsgatan på Norrmalm. Monofunktionell bebyggelse, med kontorshus som blir folktomma.

800px-Stureplan 2007

Stureplan är en urban plats, och är trygg och populär dagtid. Kvällstid är det Sveriges brottstätaste plats, på grund av den höga koncentrationen av krogar. Det är en ovanlig typ av monofunktionalitet.

Brottsprevention och trygghet är en viktig fråga i fysisk planering. Se urbanitet.

BegreppEdit

Vad som är ett brott definieras i Brottsbalken.

Antisocialt beteende är alla de former av mänskligt beteende som vissa människor upplever som störande eller olämpligt. Olika människor upplever olika beteenden som störande. Lagar, ordningsregler och konventioner kring antisocialt beteende skiljer sig mellan länder och platser.

Några exempel är tiggeri, högljudd musik, höga röster, alkohol- och drogbruk, sexuella handlingar, offentlig urinering, nedskräpning, skadegörelse, avfyrning av pyroteknik, och buskörning.

Ju fler människor som vistas på en plats, desto större är risken att någon beter sig på ett sätt som någon annan upplever som antisocialt. På så sätt är antisocialt beteende förknippat med stora folksamlingar.

Samtidigt kan en folkmassa också utöva social kontroll som hindrar det antisociala beteendet.

Trygghet och otrygghet är subjektiva upplevelser. "Upplevd otrygghet" är alltså en tautologi. I stället för begreppet "verklig trygghet" kan vi tala om säkerhet.

BakgrundEdit

Brottslighet har sedan urminnes tid varit stadens gissel, och före modern tid nådde den ofta extrema nivåer. Den minskade i början av 1900-talet; bland annat som utfall av kriminal-, social-, och alkoholpolitiska reformer.

I västvärlden (inklusive Sverige) ökade gatubrottsligheten från 1945 till 1990; denna process gick hand i hand med utglesning, i och med att medelklassen sökte trygghet i villaförorter. Särskilt i USA förslummades många stadskärnor; se gentrifiering och förslumning. Från 1990-talet och framåt har många städer tagit olika vägar för att återupprätta tryggheten.

Brott mot personer sker framför allt mellan människor som är bekanta. De befolkningsgrupper som är mest utsatt för brott, är unga män, och personer i socioekonomiskt utanförskap. Men de direkta konsekvenserna för våldsoffren är långt från det enda problemet. Otrygghet begränsar många människors rörelsefrihet. Det är ofta kvinnor, barnfamiljer och äldre som känner sig otrygga, och som begränsar sin rörlighet mest.

Om en plats framstår som otrygg, undviker hederliga människor platsen, och då minskar tryggheten ännu mer.

Otrygghet drabbar hela befolkningen.

Hur påverkar den fysiska planeringen brottslighet och trygghet?Edit

Brottspreventiva åtgärder delas in i primära (riktade mot hela befolkningen), sekundära (riktade mot riskgrupper) och tertiära (riktade mot personer som begått brott). De är också indelade i sociala (inriktade på brottslingen) och situationella (inriktade på brottstillfället). Fysisk planering är en primär, situationell åtgärd.

Folktom bebyggelse kan framstå som otrygg. Funktionsblandning och täthet ökar genomströmningen av människor. En tydlig skiljelinje mellan offentliga ytor (gator och torg) och privata (innergårdar) ökar tryggheten, medan halvoffentliga ytor (hus i park) minskar tryggheten.

Monofunktionell kontorsbebyggelse ger underlag för brottslighet och ljusskygg verksamhet, såsom gatuprostitution, droghandel och fylleri.

Parkeringshus och parkeringsplatser kan framstå som otrygga. Belysning, akustik och uppspelning av musik, kan öka tryggheten.

Se även Edit

Extern läsning Edit